Informationspaket om sjukfrånvaro

Till FPA:s uppgifter hör att ersätta inkomstbortfall genom att betala sjukdagpenning vid långvarig sjukfrånvaro. Det här informationspaketet presenterar nuläget och den senaste tidens utveckling i fråga om sådana sjukfrånvaroperioder för vilka sjukdagpenning har betalats ut. I slutet finns länkar till bland annat statistik och undersökningar som tagits fram av FPA.

Antalet mottagare av sjukdagpenning minskade 2023 

År 2023 fick cirka 306 000 personer sjukdagpenning från FPA. Antalet personer som fick sjukdagpenning minskade med nästan 10 000 personer, dvs. 3 procent, jämfört med 2022. Minskningen berodde främst på att betydligt färre personer fick sjukdagpenning på grund av coronaviruset.

Psykiska störningar var den klart vanligaste grunden för beviljande av sjukdagpenning 2023. Över 100 000 personer fick sjukdagpenning till följd av dem. På grund av sjukdomar i rörelseorganen betalades sjukdagpenning till cirka 78 000 personer.

Under de senaste åren har det blivit vanligare att få sjukdagpenning på grund av psykiska störningar, medan sjukdomar i rörelseorganen har utgjort grund för sjukdagpenning i allt mindre utsträckning. 

Varje år betalas sjukdagpenning till cirka 10 procent av den icke-pensionerade befolkningen i arbetsför ålder (16–67 år).

Antalet personer som får sjukdagpenning på grund av ångestsyndrom har stigit till närmare 50 000

Bland psykiska störningar är ångestsyndrom i dag den vanligaste grunden för beviljande av sjukdagpenning. År 2023 fick närmare 50 000 personer sjukdagpenning på grund av ångestsyndrom. Antalet är 2,5 gånger större än 2016.

Den näst vanligaste gruppen psykiska störningar som utgör grund för sjukdagpenning är sjukdomsgruppen depressionsstörningar. Antalet personer som får dagpenning på grund av depressionsstörning har emellertid inte längre ökat under de senaste åren.

Även flertalet av sjukdagpenningsdagar ersätts utifrån psykiska störningar

År 2023 ersatte FPA totalt 15 miljoner sjukdagpenningsdagar. Antalet minskade med cirka 60 000 jämfört med året innan. Förmånsutgifterna för sjukdagpenningen uppgick till 901 miljoner euro.

Utöver det betalades partiell sjukdagpenning för 2,2 miljoner dagar (förmånsutgifter 79 miljoner euro). Andelen dagar med partiell sjukdagpenning av det sammanräknade antalet sjukdagpenningsdagar och dagar med partiell sjukdagpenning har ökat och uppgick till 13 procent 2023. 

Av alla sjukdagpenningsdagar som ersattes 2023 hänförde sig en dryg tredjedel (36 %) till sjukdomsgruppen psykiska störningar. Antalet dagar med dagpenning på grund av psykiska störningar har ökat under de senaste åren, och deras andel av alla dagpenningsdagar har stigit.

Särskilt antalet dagpenningsdagar som betalas på grund av ångeststörningar har ökat kraftigt. Merparten av dagpenningsdagarna betalas dock fortfarande på grund av depression, eftersom perioder med dagpenning på grund av depression är längre.

Av de dagpenningsdagar som ersattes 2023 hänförde sig en dryg fjärdedel (25 %) till sjukdomsgruppen sjukdomar i rörelseorganen. Antalet dagpenningsdagar som betalas ut på grund av sjukdomar i rörelseorganen har långsamt minskat under mer än tio år.  

Hos unga är psykiska störningar den vanligaste orsaken till sjukdagpenningsdagar, hos äldre sjukdomar i rörelseorganen 

När det gäller unga ersätts merparten av dagar med sjukdagpenning på grund av psykiska sjukdomar och beteendestörningar, medan äldre får mest ersättning för sjukdomar i rörelseorganen. 

De senaste åren har sjukfrånvaroperioder som FPA ersätter på grund av psykiska störningar blivit vanligare i alla åldersgrupper, något mer bland kvinnor än bland män. I åldersgruppen 16–34 år har perioder med sjukdagpenning på grund av psykisk ohälsa ökat så gott som oavbrutet i över 15 år. I äldre åldersgrupper ser man en liknande utveckling först under de senaste åren. Typiskt är det kvinnor i åldern 35–49 år som får dagpenning på grund av psykiska störningar.

Kvinnor får oftare sjukdagpenning än män 

Av alla dem som fick sjukdagpenning 2022 var 61 procent kvinnor. Personer i äldre åldersgrupper får oftare dagpenning än personer i yngre åldersgrupper.  

Tydliga skillnader mellan yrkesgrupper och regioner

Personer i yrken som innebär fysiskt arbete har oftare långa frånvaroperioder på grund av sjukdom än personer som arbetar som tjänstemän. De som utför fysiskt tungt arbete får oftare sjukdagpenning i synnerhet på grund av sjukdomar i rörelseorganen än representanter för övriga yrkesgrupper.

När det gäller perioder med sjukdagpenning på grund av psykiska störningar är skillnaderna mellan yrkesgrupperna mindre. Hos lägre tjänstemän, särskilt kvinnor, beror sjukfrånvaron dock oftare på psykisk ohälsa än hos personer i andra yrkesställningar. 

Företagare har färre sjukfrånvaroperioder än löntagare, men deras sjukdagpenningsperioder är längre än genomsnittet.

Regionala skillnader i långa sjukfrånvaroperioder följer allmänt kända regionala hälsoskillnader: personer som bor i landskapen i norra och östra Finland har fler perioder med sjukdagpenning än genomsnittet och personer som bor i södra Finland, särskilt Nyland, färre än genomsnittet. I det stora hela har utvecklingen under de senaste åren varit likriktad i alla landskap. De regionala skillnaderna avspeglas även i de regionala sjukdagpenningskostnaderna.

Uppgifter om sjukdagpenningarna utnyttjas också vid beräkningen av indexet för arbetsoförmåga som ingår i det nationella hälsoindexet.

Långvarig sjukfrånvaro leder ofta till sjuk- eller invalidpensionering

En dryg tredjedel av perioderna med sjukdagpenning varar längre än 30 förmånsdagar (de dagar som ersätts är vardagar från måndag till lördag). En utdragen sjukfrånvaro leder ofta till sjuk- eller invalidpensionering. Också relativt korta perioder med sjukdagpenning förebådar emellertid en kommande sjuk- eller invalidpensionering redan flera år före pensioneringen. 

Pensioneringen föregås i regel av en sjukdagpenningsperiod på cirka ett år. De som uppnår maximitiden för sjukdagpenning använder mycket hälsovårdstjänster innan de går i pension, och tjänsterna används i stor utsträckning också långt innan den långvariga sjukfrånvaron börjar. Å andra sidan deltar också sådana personer som har haft sjukdagpenning under en lång tid relativt sällan i rehabilitering som ordnas av FPA eller arbetspensionsanstalterna.

Varierande arbetsmarknadsstigar efter perioder med sjukdagpenning

Efter långa sjukfrånvaroperioder är arbetsmarknadsstigarna ofta fragmenterade och man tenderar att röra sig mellan olika arbetsmarknadssituationer. I synnerhet personer som har varit arbetslösa och efter det inleder en period med sjukdagpenning utgör en mycket heterogen grupp med varierande arbetsmarknadsstigar. För dessa personer är sannolikheten att senare få arbete inte särskilt hög.

En uppnådd maximitid för sjukdagpenning leder inte alltid till pensionering, eftersom ansökan om pension kan avslås eller personen kanske inte ens ansöker om pension. Bara ett fåtal av de personer som har utnyttjat maximitiden för sjukdagpenning återvänder till förvärvsarbete. Däremot fortsätter de flesta av dem som uppnått maximitiden för partiell sjukdagpenning i förvärvsarbete efter perioden med partiell sjukdagpenning.

Sjukdagpenning som mätare för långvarig sjukfrånvaro

Beviljade sjukdagpenningar kan användas som mätare för långvarig sjukfrånvaro hos personer i arbetsför ålder. Sjukdagpenning kan betalas till personer i åldern 16–67 år för en tid av arbetsoförmåga som är kortare än ett år när sjukdomen har varat längre än självrisktiden (dagen för insjuknande och de nio därpå följande vardagarna).

Partiell sjukdagpenning kan betalas till personer som har problem med arbetsförmågan men som kan arbeta på deltid under tiden av arbetsoförmåga.