Informationspaket: reseersättningar från sjukförsäkringen
Till FPA:s uppgifter hör att betala ersättningar för resor till hälso- och sjukvård och till rehabilitering. Detta informationspaket beskriver nuläget och den senaste utvecklingen i fråga om reseersättningar. I slutet hittar du länkar till bland annat statistik och forskning om reseersättningar.
Reseersättningarna uppgår redan till närmare 350 miljoner euro
FPA betalade ut 343 miljoner euro i reseersättningar från sjukförsäkringen 2024, vilket är cirka 11 procent mer än 2023.
Ökningen förklaras till stor del med strukturella faktorer, eftersom taxan för sjuktransporter höjdes med 11 procent i början av 2024 och taxan för taxiresor med 4,5 procent. Dessutom befriades inhemska persontransporter från mervärdesskatt i fyra månader under referensåret 2023, vilket gör att skillnaden åren emellan ser större ut än normalt.
Reseersättning betalades till 600 000 personer, det vill säga cirka 11 procent av befolkningen. I förhållande till folkmängden var andelen på samma nivå som året innan. Antalet ersatta resor ökade med 5 procent från året innan och uppgick till 4,5 miljoner resor.
Största delen av resorna och ersättningskostnaderna utgörs av taxiresor
Merparten av ersättningarna, dryga 200 miljoner euro, gällde taxiresor (vanlig taxi, rullstolstaxi, bårtaxi sammanlagt) och i nästan alla åldersgrupper var största delen av de ersatta resorna taxiresor.
Antalet taxiresor ökade med 6 procent från året innan och uppgick till totalt 3,2 miljoner resor. Antalet taxiresor per invånare ökade i nästan alla åldersgrupper, dock mest bland 80–89-åringar.
Reseersättningarna riktades i synnerhet till äldre personer, eftersom ungefär hälften av de ersatta resorna gjordes av personer som var 70 år eller äldre.
Sjukdomsbenägenheten ökar med åldern, och äldre personer bor allt oftare hemma eller på en hemlik vårdenhet i stället för en institution. Detta innebär att de för att få vård måste resa till vårdplatsen och själva betala för resan. Äldre personer har ofta försämrade möjligheter att använda kollektivtrafik eller egen eller en närståendes bil, vilket innebär att de oftare än unga åker taxi. Äldre personer har också oftare behov av brådskande ambulanstransport.
Antalet ambulanstransporter har minskat på grund av strängare bedömning av ambulansbehov
Ökningen av antalet taxiresor kan förklaras av att en del av ambulansresorna har blivit taxiresor. För ambulansresor (såväl genomförda brådskande transporter som inställda resor där patienten i stället har vårdats på plats) betalades ersättningar till ett belopp av lite under 100 miljoner euro, och knappt 0,5 miljoner resor ersattes, vilket är mindre än någonsin sedan år 2010.
Olika medier har rapporterat om att det har varit svårare än tidigare att få ambulanstransport. Samma fenomen syns i FPA:s statistik: i synnerhet i de äldsta åldersgrupperna har andelen av befolkningen som rest med ambulans minskat avsevärt under åren 2023 och 2024.
Bakgrunden till minskningen av antalet resor är sannolikt att man i slutet av år 2023 förnyade de riksomfattande anvisningarna för nödcentralerna, vilket har lett till en strängare bedömning av behovet att skicka en ambulans och till att man i högre grad än tidigare strävar efter att styra dem som ringer nödcentralen att själva söka sig till vård.
Avsevärda regionala skillnader inom reseersättningarna
Det finns stora skillnader när det gäller beviljande av reseersättningar och antalet resor och deras längd. Skillnaderna är inte enbart mellan olika åldersgrupper utan också mellan olika regioner. Sjukdomsbenägenheten och befolkningens åldersstruktur samt trafikförbindelserna och avståndet till tjänster varierar från region till region.
Andelen mottagare av reseersättningar inom en region varierade år 2024 från 7 procent i Helsingfors och Västra Nyland till 18 procent i Kajanaland. Andelen har varit ungefär densamma i de olika regionerna under de senaste åren.
Räknat i pengar betalade FPA mest ersättningar till välfärdsområden som har en stor befolkning, med undantag av Nyland, och till välfärdsområden i norra Finland där avstånden till tjänster är långa.
Ersättningen per invånare var år 2024 störst i Kajanalands och Lapplands välfärdsområden, cirka 140 euro per invånare. Per resa var ersättningen i Lappland och Kajanaland 119 respektive 104 euro.
Minst reseersättningar har traditionellt betalats ut i Nyland (Helsingfors stad, Vanda och Kervo välfärdsområde samt Västra, Mellersta och Östra Nylands välfärdsområden), och ersättningarna per invånare är där de minsta i hela landet. År 2024 skedde dock den största ökningen i Nyland: reseersättningarna steg med 21 procent och antalet ersatta resor med 13 procent. I Vanda och Kervo välfärdsområde steg ersättningarna för taxiresor med hela 31 procent och antalet resor med 19 procent.
Merparten av reseersättningarna betalas till personer i pensionsåldern
I ett längre perspektiv har det totala antalet ersatta resor förblivit på ungefär samma nivå trots den åldrande befolkningen och de vid olika tidpunkter genomförda förändringarna i hälso- och sjukvårdstjänsterna. Inte heller det att välfärdsområdena inledde sin verksamhet i början av 2023 har märkbart återspeglats i reseersättningarna.
Ändringar i självrisken tycks ha haft den största inverkan på reseersättningarna. I början av 2010-talet minskade antalet ersatta resor och beloppet på ersättningarna när självrisken under åren 2013–2016 höjdes från 9,25 euro till 14,25 euro, 16 euro och slutligen till det nuvarande 25 euro. Till följd av höjningen av självrisken omfattades en del billigare resor inte längre av reseersättning, och antalet ersatta resor minskade.
Coronaåret 2020 syns i statistiken endast som en liten svacka och efter det har antalet resor vuxit i alla åldersgrupper utom i gruppen under 15 år. I utgifterna för reseersättningar syns efter 2021 en nedgång som troligtvis beror på en ny konkurrensutsättning av taxiresor som ledde till billigare priser. År 2023 sänktes FPA-ersättningarna för privat sjukvård, vilket också kan återspeglas i antalet ersatta resor.
Före år 2012 var antalet ersatta resor störst bland 15–64-åringar. Sedan dess, i och med att antalet äldre ökat, har över 65-åringar varit den största gruppen som fått reseersättningar.
Utifrån statistiken vet vi att det inte ens ansöks om FPA-ersättning för merparten av de genomförda resorna, vilket förklarar att förändringar i vården eller vårdenheterna inte omedelbart återspeglas i reseersättningarna.
Till exempel år 2024 gjordes enligt THL:s statistik nästan 9 miljoner besök på mottagningar och antalet vårdperioder på vårdavdelningar var något under 1 miljon. Då varje besök inbegriper två resor, uppgår antalet resor som gjordes enbart i samband med dessa till cirka 20 miljoner. Därtill omfattar ersättningen bl.a. resor som hänför sig till FPA:s rehabilitering och till privat sjukvård som ersätts från sjukförsäkringen. Under motsvarande tid ersattes endast 4,5 miljoner resor, vilket betyder att ersättningar betalades endast för en bråkdel av resorna.
Besparingar genom samordning av resor
Välfärdsområdenas första år innebar knappt några förändringar ur ett reseersättningsperspektiv. Under den senaste tiden har välfärdsområdena presenterat sina planer för servicenätet och föreslagit dels nedläggning av hälsostationer, dels distanstjänster och ambulerande tjänster. Samtidigt har ändringar i sjukhus- och journätet planerats. Dessa påverkar också patienternas resande och det är därför bra att följa utvecklingen i fråga om reseersättningarna.
Du kan kontrollera resornas längd och restiderna samt kollektivtrafikförbindelserna i reseplaneraren på FPA:s webbplats.
Samordningen av resor har återupptagits efter ett avbrott under coronaåren, men resor samordnas inte i lika hög grad som tidigare. År 2024 var 5 procent av taxiresorna samordnade resor och genom samordningen sparade man enligt serviceproducenternas beräkningar in 7 miljoner euro och 5 miljoner körda kilometer.
Nu finns det två serviceproducenter inom varje region i stället för en, men då skjutsarna fördelas på två företag minskar å andra sidan möjligheterna att samordna resorna. Vad gäller samordning av resor finns det också stora skillnader förmedlingscentralerna emellan. Det fasta arvode som FPA betalar för samordning av resor är inte nödvändigtvis tillräckligt för att uppmuntra till en ökad samordning. Med tanke på inbesparingar skulle det löna sig att samordna resor särskilt i städer, för även om resorna i städerna är korta är antalet resor stort.
FPA begränsar utgifterna för reseersättningarna i synnerhet genom att konkurrensutsätta taxiresor. Eventuella inbesparingar kan också uppnås genom att betala en större ersättning för användning av egen bil än nuvarande 33 cent/km. Det förutsätter att man får en del av dem som använder taxi att i stället övergå till att använda egen bil, vilket är ett billigare färdsätt. Till exempel är den skattefria kilometerersättningen som Skatteförvaltningen godkänner för en resa med egen bil 59 cent/km.
Kostnadsansvar för reseersättningar kan knappast förhindra att verksamhetsställen läggs ner
Under 2024 har välfärdsområden som försöker balansera sin ekonomi lagt fram planer på bland annat att minska servicenätet, centralisera verksamheter och effektivisera användningen av lokaler. Samtidigt strävar regeringen efter att reformera jour- och sjukhusnätet samt operationsverksamheten vid sjukhusen. Förändringarna innebär i praktiken att verksamhetsställen läggs ned och berör därmed en stor del av befolkningen. I en färsk utredning upptäcktes 138 hälsostationer som antingen ska läggas ner eller för vilka det finns nedläggningsplaner. De här hälsostationerna är närmaste hälsostationen för nästan 900 000 invånare. Att verksamhetsställen läggs ner innebär för många att det är längre avstånd till vårdenheten, att resan dit är längre och att restiden och resekostnaderna ökar, även om det kommer ersättande distanstjänster, såsom en digital klinik, eller ambulerande tjänster eller tjänster som tillhandahålls i hemmet.
Att vårdenheter läggs ner ökar inte bara patienternas utan också deras anhöriga följeslagares tidsanvändning när det är längre avstånd till vårdenheten, konstaterar Statens revisionsverk i sin tidigare rapport om centralisering av hälso- och sjukvårdstjänsterna. Statens revisionsverk konstaterar också att man i reformen av servicenätet inom social- och hälsovården ska uppskatta även kostnaderna för tjänsternas tillgänglighet som en helhet (alla färdmedel, restider och FPA-ersättningar).
År 2024 föreslog många som oroade sig för att antalet verksamhetsställen minskar att utbetalningen av FPA:s reseersättningar skulle överföras till välfärdsområdena. Tanken bakom detta är att om ansvaret för att ordna tjänster och kostnadsansvaret för patientresor ligger hos samma aktör, kan det tvinga den här aktören att bättre ta i beaktande resekostnaderna och därmed förhindra nedläggningen av verksamhetsställen.
Även om kostnadsansvaret för reseersättningar överfördes från FPA till välfärdsområdena skulle det knappast hindra att hälsostationer läggs ner, då nedläggningarna ofta görs för att minska fastighetskostnaderna. Välfärdsområdena fick ärva hyreslokaler av kommunerna för sina första verksamhetsår och eftersträvar besparingar bl.a. genom att göra sig av med dem. Hyreskostnaderna för de här lokalerna är sannolikt av en helt annan omfattning än utgifterna för reseersättningar för besök till dem. Å andra sidan återspeglar utgifterna för reseersättningarna inte de faktiska resekostnaderna som patienterna och deras anhöriga har, eftersom ersättning aldrig söks för merparten av resorna. Däremot kan kostnadsansvar i samband med andra verksamheter uppmuntra till att bättre beakta även resekostnaderna. Till exempel har man uppskattat att antalet ambulanstransporter minskat som en biprodukt av den husläkarmodell för äldre som tagits i bruk i Södra Savolax.
Om reseersättningarna överfördes från FPA till välfärdsområdena skulle de inte längre vara en öronmärkt del av sjukförsäkringen utan ingå i välfärdsområdets finansiering med allmän täckning. Ett bra exempel på vad som då kunde hända med reseersättningarna är den prehospitala akutsjukvården: tidigare hade den en relativt självständig ställning, men idag är verksamheten oftast integrerad som en del av hälso- och sjukvården och har utsatts för nedskärningar. Även detta kan ha påverkat den svårare tillgången till ambulanstransport.
