Informationspaket: rehabilitering

Till FPA:s uppgifter hör att ordna rehabilitering och trygga klienternas försörjning under rehabiliteringen. Det här informationspaketet presenterar nuläget och den senaste tidens utveckling i fråga om den rehabilitering som FPA ordnar. Längst ner på sidan hittar du länkar till bland annat FPA:s statistik över rehabilitering och pågående forskningsprojekt.

FPA är enligt lag skyldig att ordna yrkesinriktad rehabilitering, krävande medicinsk rehabilitering och rehabiliterande psykoterapi. FPA ordnar och ersätter rehabilitering enligt prövning inom ramen för det anslag som riksdagen årligen beviljar.

Den vanligaste formen av FPA-rehabilitering är rehabiliterande psykoterapi

År 2024 deltog sammanlagt 172 000 personer, dvs. 3 % av hela befolkningen, i rehabilitering som ordnas av FPA. Antalet personer som fick rehabilitering minskade med 0,4 % från 2023. Den vanligaste laggrunden för rehabiliteringen var rehabiliterande psykoterapi, som gavs till 66 000 personer. Det motsvarar 38 % av alla mottagare av rehabilitering.

Rehabilitering som grundar sig på lagen beviljades 142 000 klienter, dvs. 83 % av alla rehabiliteringsklienter. Av dessa fick 46 % rehabiliterande psykoterapi, 35 % krävande medicinsk rehabilitering och 19 % yrkesinriktad rehabilitering. Rehabilitering enligt prövning beviljades 37 000 klienter, dvs. 22 % av alla rehabiliteringsklienter.

Klienterna har kunnat få rehabilitering enligt flera laggrunder under ett och samma år. Rehabiliteringspenning betalades till sammanlagt 51 000 personer.

År 2024 uppgick kostnaderna för FPA:s rehabiliteringstjänster till 528 miljoner euro. Sett till laggrunden var kostnaderna högst i samband med krävande medicinsk rehabilitering: 292 miljoner euro (55 % av kostnaderna). Därtill betalades sammanlagt 242 miljoner euro i rehabiliteringspenning.

Antalet personer som får rehabilitering har fördubblats från 2010

Antalet personer som får FPA:s rehabiliteringstjänster och kostnaderna för tjänsterna ökade med beaktande av inflationen med nästan 70 % från 2010 till 2024.

I synnerhet har rehabiliterande psykoterapi blivit vanligare. Antalet mottagare av rehabiliterande psykoterapi och likaså kostnaderna för den med beaktande av inflationen har mer än femdubblats sedan 2011 då tjänsten blev lagstadgad. Under de senaste åren har ökningen dock planat ut, och kostnaderna för rehabiliterande psykoterapi har inte överskridit nivån för 2021.

Före 2011 ersatte FPA psykoterapi som rehabilitering enligt prövning, vilket innebar att antalet mottagare inte begränsades av det årliga penningbelopp som reserverats för ordnandet av tjänsten.

Antalet personer som får yrkesinriktad rehabilitering och krävande medicinsk rehabilitering har fördubblats från 2010. Laggrunderna har under de senaste åren dock utvecklats i olika riktningar, eftersom antalet personer som får yrkesinriktad rehabilitering har minskat under de tre senaste åren, medan antalet personer som får krävande medicinsk rehabilitering har ökat varje år.

Antalet mottagare och kostnaderna för krävande medicinsk rehabilitering har stigit i synnerhet i fråga om talterapi och ergoterapi.

Antalet personer som får rehabilitering enligt prövning och kostnaderna för rehabiliteringen minskade från 2010 till 2020. Det kan bero t.ex. på att FPA före 2011 ersatte psykoterapi som rehabilitering enligt prövning eller på att finansieringen av rehabilitering enligt prövning skars ned i mitten av 2010-talet. Efter 2020 började antalet mottagare igen öka kraftigt, tills det igen minskade något 2024.

År 2020 minskade speciellt antalet personer som får rehabilitering enligt prövning på grund av coronapandemin. Detta beror sannolikt på att rehabilitering enligt prövning främst ordnas av rehabiliteringsinrättningar och inte alltid går att genomföras.

Deltagande i rehabilitering varierar mellan olika åldersgrupper

År 2024 fick personer under 16 år oftast krävande medicinsk rehabilitering som gavs till 87 % av alla dem som fick rehabilitering i åldersgruppen. Den vanligaste rehabiliteringstjänsten i åldersgruppen var talterapi (63 % av rehabiliteringsklienterna).

Personer i åldern 16–29 år fick oftast rehabiliterande psykoterapi (50 % av rehabiliteringsklienterna i åldersgruppen) och yrkesinriktad rehabilitering (30 %). De vanligaste formerna av yrkesinriktad rehabilitering var NUOTTI-träning (22 % av mottagarna av yrkesinriktad rehabilitering i åldersgruppen) och yrkesutbildning (30 %).

Personer i åldern 30–64 år fick oftast rehabiliterande psykoterapi (50 % av rehabiliteringsklienterna i åldersgruppen) och rehabilitering enligt prövning (22 %). Den vanligaste formen av rehabilitering enligt prövning var rehabiliteringskurser. I kurserna deltog 68 % av mottagarna av rehabilitering enligt prövning i åldersgruppen. De vanligaste kurserna var Tules-kurser för personer med sjukdomar i rörelseorganen (59 % av dem i åldersgruppen som deltog i rehabiliteringskurser enligt prövning).

Yrkesinriktad rehabilitering gavs till 15 % och krävande medicinsk rehabilitering till 17 % av rehabiliteringsklienterna i arbetsför ålder. Den vanligaste formen av yrkesinriktad rehabilitering var Kiila-rehabilitering (27 % av dem som fick yrkesinriktad rehabilitering i åldersgruppen). Den vanligaste formen av krävande medicinsk rehabilitering var fysioterapi (76 % av dem som fick krävande medicinsk rehabilitering i åldersgruppen).

Personer över 65 år fick oftast rehabilitering enligt prövning (92 % av rehabiliteringsklienterna i åldersgruppen). En knapp fjärdedel (23 %) av alla som fick rehabilitering enligt prövning var över 65 år.

Den vanligaste formen av rehabilitering var rehabiliteringskurser, i vilka 64 % av mottagarna av rehabilitering enligt prövning deltog. Av alla dem som deltog i rehabiliteringskurser enligt prövning deltog 20 % i rehabiliteringskurser för personer med sjukdomar i rörelseorganen och 26 % i rehabiliteringskurser för närståendevårdare som vårdar en vuxen närstående.

Under 2010-talet ökade antalet personer över 65 år som fick FPA-rehabilitering inom alla former av rehabilitering. Ökningen av antalet äldre rehabiliteringsklienter kan förklaras av att åldersklassen är större. År 2024 minskade dock antalet rehabiliteringsklienter i pensionsåldern. Det kan förklaras av att IKKU-rehabilitering som riktades till äldre upphörde vid ingången av 2024. Rehabilitering för personer över 65 år ordnas oftast inom den offentliga social- och hälsovården.

Kvinnor deltar oftare än män i rehabilitering – skillnader också i rehabiliteringsformerna

Det finns skillnader mellan könen i fråga om deltagande i rehabilitering. År 2024 var majoriteten (62 %) av alla som deltog i rehabilitering kvinnor.

Sett till laggrunden deltog fler kvinnor än män i yrkesinriktad rehabilitering, rehabiliterande psykoterapi och rehabilitering enligt prövning. Män deltog oftare i krävande medicinsk rehabilitering.

Till exempel av personer under 16 år som deltog i krävande medicinsk rehabilitering var 68 % pojkar. Av personer i åldern 16–29 år som deltog i rehabiliterande psykoterapi var 83 % kvinnor och av personer i åldern 30–64 år 76 %. Däremot deltog fler män än kvinnor i till exempel rehabiliteringskurser för personer med hjärtsjukdomar, som ordnas inom ramen för rehabilitering enligt prövning.

Rehabilitering beviljas oftast på grund av psykisk ohälsa

År 2024 var den vanligaste orsaken till att delta i FPA-rehabilitering någon form av psykisk ohälsa. Psykiska sjukdomar och syndrom eller beteendestörningar var orsaken till rehabilitering för 124 000 personer (72 % av mottagarna).

Rehabilitering utifrån psykiska sjukdomar och syndrom eller beteendestörningar fick man oftast på grund av förstämningssyndrom (32 % av dem som fick rehabilitering på grundval av denna sjukdomshuvudgrupp), ångestsyndrom (32 %) och utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar (19 %).

År 2024 fick 10 % av rehabiliteringsmottagarna rehabilitering på grund av sjukdomar i rörelseorganen, 7 % på grund av sjukdomar i nervsystemet och 3 % på grund av sjukdomar i cirkulationsorganen. Antalet personer som får rehabilitering på grund av sjukdomar i rörelseorganen har minskat med nästan 30 % från 2010.

Sett till åldersgrupp var psykiska sjukdomar och syndrom eller beteendestörningar den vanligaste orsaken till att delta i FPA-rehabilitering hos personer under 16 år (91 % av rehabiliteringsklienterna i åldersgruppen), hos personer i åldern 16–29 år (88 %) och hos personer i åldern 30–64 år (65 %).

Bland personer över 65 år var den vanligaste orsaken till att delta i rehabilitering sjukdomar i rörelseorganen (27 % av rehabiliteringsklienterna i åldersgruppen). Bland män över 65 år var dock sjukdomar i cirkulationsorganen den vanligaste orsaken till rehabilitering. Av personer i arbetsför ålder (30–64 år) fick nästan en femtedel (17 %) rehabilitering på grund av sjukdomar i rörelseorganen.;

Hänvisning till FPA-rehabilitering och de olika faserna i processen varierar regionalt

Det finns regionala skillnader i deltagandet i FPA-rehabilitering. År 2018 var deltagande i yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliterande psykoterapi vanligast i Norra Karelens sjukvårdsdistrikt och minst vanligt i Länsi-Pohja sjukvårdsdistrikt. Att delta i krävande medicinsk rehabilitering var vanligast i Lapplands sjukvårdsdistrikt och minst vanligt i Vasa sjukvårdsdistrikt.

Enligt sakkunniga inom rehabilitering försvåras hänvisningen till FPA-rehabilitering av otillräckliga resurser och brister i tillgången på tjänster. Den fas som yrkespersonerna anser fungera sämst när det gäller hänvisning till rehabilitering är ansökan. Bäst fungerar bedömning av rehabiliteringsbehov och uppgörande av rehabiliteringsplan, men variationen mellan regionerna var dock störst i den här fasen.

Den regionala variationen i hur klienter hänvisas till FPA-rehabilitering kan bero på

• yrkespersoners kunskaper om tjänsterna och rehabiliteringssystemet
• olika arbetssätt och verksamhetskulturer
• organisering av tjänster i respektive region
• tillgängliga resurser.

En mer jämlik hänvisning till FPA-rehabilitering i de olika regionerna kan främjas på olika sätt. Forskningen tar fram flera sätt att stödja jämlikheten.

Både fördelar och utmaningar med att ordna rehabilitering genom registreringsförfarande

FPA upphandlar rehabiliteringstjänster främst genom konkurrensutsättning. Vid sidan av konkurrensutsättning har FPA velat göra det smidigare att ordna rehabiliteringstjänster genom att införa ett registreringsförfarande där FPA definierar villkoren och ett fast pris för genomförandet av tjänsterna. Vid registreringsförfarandet kan alla serviceproducenter som uppfyller minimikraven registrera sig som producenter av FPA-rehabilitering.

I en undersökning om upphandling av två rehabiliteringstjänster kom man fram till att det blev dyrare att skaffa tjänster till fast pris än att konkurrensutsätta dem, medan fast pris gav flera godkända serviceproducenter. Konkurrensutsättning kan medföra betydande besparingar, medan registreringsförfarandet kan ge längre klientrelationer och bättre kontinuitet i vården.

För att utreda hur priset bildas och vad det finns för utmaningar bör en ny tjänst först konkurrensutsättas minst en gång innan fast pris kan tas i bruk. Enligt undersökningen ansåg serviceproducenterna att det nya förfarandet är smidigare än ett anbudsförfarande.

Fasta priser kan återspeglas i servicekvaliteten. Klienternas valfrihet kan uppmuntra serviceproducenten att satsa på kvaliteten i sina tjänster, men å andra sidan kan ett avtal med fast pris också fresta producenten att spara genom att pruta på kvaliteten. En central utmaning är att fastställa nivån för det fasta priset.

Genom registreringsförfarandet ordnas för närvarande bl.a. rehabiliteringskurser för vuxna med hjärtsjukdomar, rehabiliteringen Min egen väg för unga, individuell rehabilitering enligt prövning och LAKU-familjerehabilitering.

Brister i beaktandet av kulturella och språkliga behov vid rehabilitering som erbjuds samiskspråkiga

FPA gjorde en kartläggning av nuläget för de rehabiliteringstjänster som FPA erbjuder samiskspråkiga klienter. Liksom i tidigare undersökningar visade det sig finnas ett flertal brister i beaktandet av samiskspråkiga klienters kulturella och språkliga behov.

Enligt undersökningen kopplas rehabiliteringen inte i tillräcklig utsträckning till de samiskspråkiga klienternas vardag, hänvisningen till tjänsterna hindras av långa avstånd och FPA:s information om rehabiliteringen är bristfällig. För de samiskspråkiga klienterna hade känslan av gemenskap på rehabiliteringskursen stor betydelse, och man efterlyste mera samhörighet. Klienterna verkar dock ha haft nytta av FPA-rehabiliteringen, och deltagandet var en positiv upplevelse för dem.

Utgående från dessa resultat startades 2024 ett utvecklingsprojekt och en utvärderingsundersökning 2025. Utvecklingsprojektet har som mål att utveckla och testa en ny rehabiliteringstjänst för samiskspråkiga klienter i arbetsför ålder, främja samarbetet med samiska aktörer samt att utveckla hänvisningen till rehabiliteringstjänsterna och förtydliga arbetsfördelningen med hälso- och sjukvården. I undersökningen utvärderas hur målen med utvecklingsprojektet har uppnåtts.

Distansrehabilitering

Med distansrehabilitering avses en rehabiliteringstjänst som genomförs helt eller delvis via en distansförbindelse. Då befinner sig klienten och yrkespersonen fysiskt på olika ställen under rehabiliteringen. Distansrehabilitering kan genomföras i realtid (t.ex. videosamtal eller ljudförbindelse) eller i form av digital rehabilitering som är oberoende av tid. Under distansrehabilitering kan man använda olika teknologiska lösningar (t.ex. videosamtal, snabbmeddelanden, sensorteknologier, webbplattformar, mobila applikationer, virtuell verklighet, robotik, spelteknologier och AI-applikationer). Distansrehabiliteringen byggs upp efter klientens individuella mål. Den gör det möjligt för klienten att med hjälp av teknologin delta i rehabiliteringsåtgärder som överenskommits tillsammans med en yrkesperson.

FPA har undersökt hur distansrehabilitering har genomförts och hur den fungerar i samband med olika forskningsprojekt samt utrett hur den kan användas inom psykoterapin. Enligt resultaten förbättrar distansrehabiliteringen tillgången till rehabiliteringstjänster i olika regioner, ger klienter möjlighet att delta i rehabilitering i sin vardag samt ger yrkespersoner flexibilitet i fråga om hur arbetet kan utföras. Distansrehabilitering lämpar sig för olika klientgrupper för både individuell terapi och grupprehabilitering, samtidigt som den möjliggör individuellt stöd för klienten. Gruppverksamhet och kamratstöd har visat sig vara svårare att genomföra via distansförbindelse än ansikte mot ansikte. Centrala faktorer när det gäller distansrehabilitering är yrkespersonernas och klienternas färdigheter och tekniska kunskaper, stöd för deltagande och en positiv inställning. Av yrkespersonerna förutsätts dessutom förmåga att uppnå växelverkan och ge handledning på nätet. Distansrehabilitering gör det möjligt för närstående att delta och göra nätverkssamarbetet smidigare.

Begreppet egenrehabilitering beskriver klientens roll i rehabiliteringsprocessen

Begreppet egenrehabilitering är ett nytt sätt att åskådliggöra klientens roll i rehabiliteringsprocessen. Man poängterar klientens aktiva roll i rehabiliteringen.

Enligt undersökningen är egenrehabilitering ett bekant fenomen men ett nytt begrepp för yrkespersoner inom rehabilitering. Verksamhet som motsvarar definitionen på egenrehabilitering ingår i alla rehabiliteringstjänster som FPA erbjuder.

I anslutning till forskningsprojektet skrevs en handbok för hur egenrehabilitering genomförs i praktiken. I handboken beskrivs olika förfaranden för planering, uppföljning och dokumentation av egenrehabilitering.

Egenrehabilitering grundar sig på fyra centrala tankar:

1. Genom att identifiera och bygga upp sina resurser ökar klienten sin delaktighet och blir en aktiv aktör.
2. Att söka lösningar på utmaningar i vardagen och inrikta sig på framtiden leder till konkreta förändringar i klientens vardag.
3. Genom samarbete kan man skapa en gemensam förståelse mellan klienten och yrkespersonen samt hjälpa klienten att komma till egna insikter.
4. Evidensbaserad verksamhet säkerställer att egenrehabiliteringen håller hög kvalitet och är effektiv.

FPA-rehabilitering granskas med hjälp av implementeringsstudier

Som rehabiliteringsanordnare är det viktigt för FPA att veta vilka effekter ändringar i ordnandet av rehabilitering har för olika aktörer och i synnerhet hurdana konsekvenser ändringar kan ha för klienterna och deras rehabilitering. Vid FPA har man redan i tio år undersökt hur väl FPA:s rehabiliteringstjänster genomförs och fungerar samt hur nyttan och effekterna av rehabiliteringen upplevs av olika aktörer. Undersökningarna är implementeringsstudier som beaktar olika synvinklar och utnyttjar flera metoder.

Undersökningarna producerar kunskap som används för att höja kvaliteten på FPA:s rehabiliteringstjänster och stärka deras evidensbaserade grund. För att närma sig detta mål har man

1. vid rehabiliteringsforskningen i allt större utsträckning använt referensramar för implementeringsstudier
2. utgått från kärnelement vid beskrivning av de centrala faktorerna i rehabiliteringen.

Resultaten av dessa undersökningar kan tillämpas även i bredare utsträckning inom den finländska rehabiliteringen och rehabiliteringsforskningen där implementeringsforskningen, dess teorier, förfaranden och begrepp först håller på att etableras.