Informationspaket: Äldre som kunder inom FPA-rehabilitering
Till FPA:s uppgifter hör att ordna rehabilitering och att trygga klienternas försörjning under rehabiliteringen. Det här informationspaketet presenterar deltagandet i FPA-rehabilitering bland personer över 65 år. Med personer över 65 år avses de som har fyllt 65 år.
FPA är enligt lag skyldig att ordna yrkesinriktad rehabilitering, krävande medicinsk rehabilitering och rehabiliterande psykoterapi. FPA ordnar och ersätter rehabilitering enligt prövning inom ramen för det anslag som riksdagen årligen beviljar. Det finns i regel ingen åldersgräns för de prövningsbaserade rehabiliteringstjänsterna.
För personer över 65 år är den vanligaste instansen som ordnar rehabilitering den offentliga social- och hälsovården.
I allmänhet får personer över 65 år rehabilitering enligt prövning
FPA-rehabilitering för personer över 65 år består i huvudsak av rehabilitering enligt prövning. År 2021 fick 6 527 personer över 65 år rehabilitering enligt prövning. Det var 0,5 % av hela befolkningen i samma ålder. En fjärdedel (24 %) av alla som fick rehabilitering enligt prövning var över 65 år.
Den vanligaste formen av rehabilitering i åldersgruppen över 65 år var rehabiliteringskurser, och 67 procent av dem som fick rehabilitering deltog i kurser. Andelen av dem som fick rehabilitering som deltog i anpassningskurser var 17 procent medan 17 procent fick multiprofessionell individuell rehabilitering.
Medelåldern för dem som fick rehabilitering var 75 år vid utgången av året. Merparten (60 %) av dem som fick rehabilitering var kvinnor. Å andra sidan fick fler män än kvinnor rehabilitering för personer med till exempel hjärtsjukdomar och sjukdomar i hjärnans kärl.
Antalet personer som fick rehabilitering ökade under 2010-talet
Under 2010-talet ökade antalet personer över 65 år som fick FPA-rehabilitering inom alla former av rehabilitering.
Antalet personer som fick multiprofessionell individuell rehabilitering har ökat mer än femfaldigt. Antalet deltagare i rehabiliteringskurser och anpassningskurser har nästan tredubblats. I absoluta tal ökade antalet personer som fick rehabilitering mest bland dem som deltog i rehabiliteringskurser.
Ökningen av antalet äldre rehabiliteringsklienter kan förklaras av att åldersklasserna är större. Det kan finnas också andra orsaker till att till exempel antalet deltagare i rehabiliteringskurser har ökat, såsom att rehabiliteringsutbudet har blivit mångsidigare.
För äldre multisjuka personer över 65 år har rehabiliteringskurser ordnats och genomförts som ett utvecklingsprojekt under 2000-talet. Utifrån dessa började man ordna IKKU-kurser för äldre multisjuka personer. År 2013 ordnades fler kurser för närståendevårdare än tidigare och utöver individuella kurser började man ordna parkurser för närståendevårdare och vårdbehövande. Under 2010-talet började man också ordna kurser enligt sjukdomsgrupp för personer över 68 år. Rehabiliteringen av äldre har utvecklats och undersökts vid FPA sedan början av 2000-talet.
Åren 2015–2017 beviljade riksdagen mindre finansiering för rehabilitering enligt prövning än under tidigare år, vilket ledde till en minskning av antalet rehabiliteringsklienter. Antalet rehabiliteringsklienter minskade också år 2020, då coronapandemin började. Enligt vissa bedömningar hänför sig största delen av rehabiliteringsskulden som uppkom till följd av coronapandemin specifikt till rehabilitering enligt prövning. Rehabilitering enligt prövning genomfördes i serviceproducentens lokaler och inte i form av till exempel distansrehabilitering på nätet.
Rehabiliteringsbehoven hos äldre orsakas oftast av sjukdomar i rörelseorganen
År 2021 var sjukdomar i rörelseorganen den vanligaste orsaken till att personer över 65 år sökte FPA-rehabilitering. Sjukdomar i rörelseorganen gav anledning till rehabilitering enligt prövning för 30 procent av dem som fick rehabilitering. De två näst vanligaste sjukdomshuvudgrupperna var sjukdomar i cirkulationsorganen (23 %) och nervsystemet (18 %). Under året fick till exempel 537 personer över 65 år rehabilitering på grund av rörelsestörningar, 483 på grund av sjukdomar i hjärnans kärl och 408 på grund av hjärtsjukdomar.
Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar var den vanligaste grunden för att söka rehabilitering om man ser till alla som fick FPA-rehabilitering. Psykiska störningar och beteendestörningar gav anledning till rehabilitering enligt prövning för 248 personer över 65 år (4 %).
I åldersgruppen över 65 år var grunden för deltagande i rehabiliteringskurser, liksom i alla rehabiliteringstjänster, oftast sjukdomar i rörelseorganen (35 % av dem som deltog), sjukdomar i cirkulationsorganen (30 %) och sjukdomar i nervsystemet (11 %). Största delen av deltagarna i anpassningskurserna (38 %) deltog på grund av sjukdomar i nervsystemet.
FPA ordnar rehabilitering även för till exempel närståendevårdare och äldre multisjuka personer. År 2021 deltog 952 personer över 65 år som vårdade en vuxen närstående i rehabiliteringskurser för närståendevårdare och 1 538 personer deltog i IKKU-rehabiliteringskurser för äldre multisjuka personer.
Skillnader i deltagandet i rehabilitering inom de olika välfärdsområdena
År 2021 fanns det flera skillnader mellan de personer över 65 år som fick rehabilitering inom de olika välfärdsområdena.
Vanligast var rehabilitering enligt prövning för äldre inom välfärdsområdena Mellersta Österbotten, Norra Savolax, Kajanaland, Södra Savolax och Satakunta (över 9 personer per 1 000 invånare över 65 år). Sällsyntast var det på Åland och i Östra Nylands välfärdsområde (färre än 2 personer per 1 000 invånare över 65 år).
De som fick rehabilitering var äldre i Mellersta Österbottens välfärdsområde (medelålder vid slutet av året: 77,0), Södra Savolax välfärdsområde (76,6) och Södra Karelens välfärdsområde (76,5). Kvinnor deltog oftare än män i rehabilitering inom alla välfärdsområdena.
Inom nästan alla välfärdsområden var sjukdomar i rörelseorganen den oftast förekommande grunden för att söka sig till rehabilitering. I Södra Karelens och Norra Savolax välfärdsområden var sjukdomar i cirkulationsorganen den vanligaste grunden för att söka rehabilitering medan den vanligaste grunden i Päijänne-Tavastlands välfärdsområde var sjukdomar i nervsystemet. I Södra Savolax välfärdsområde förekom sjukdomar i rörelseorganen och sjukdomar i nervsystemet lika ofta som grunder för rehabilitering.
Rehabiliteringskurser för äldre multisjuka personer hjälper deltagarna att se positivt på sin livssituation
FPA ordnar IKKU-kurser för äldre multisjuka personer. Kurserna riktar sig till pensionerade personer över 68 år som har flera sjukdomar.
År 2021 deltog 1 538 personer i IKKU-kurserna. Medelåldern bland deltagarna var 79,6 år vid årets slut. Merparten (67 %) av dem som deltog i kurserna var kvinnor.
År 2018 var det i proportion fler kvinnor som sökte till IKKU-kurser jämfört med hela befolkningen i samma ålder och deras medelålder var högre. Kvinnor sökte rehabilitering två gånger oftare än män. Det var vanligast att söka till kurserna bland 75–89-åringar. Det fanns fler änkor/änklingar och färre gifta bland de sökande än i hela befolkningen över 65 år. Således verkar det som att personer som bor ensamma oftare deltar i IKKU-kurserna. De som hör till de mellersta inkomstkvartilerna var också överrepresenterade bland de sökande.
Man upptäckte också regionala skillnader i antalet personer som söker sig till IKKU-kurser. År 2018 var det vanligast att ansöka i Östra Savolax och Kajanalands sjukvårdsdistrikt (mer än 4 sökande per 1 000 invånare över 65 år) och minst vanligt i Egentliga Tavastlands och Södra Karelens sjukvårdsdistrikt (färre än 0,5 personer per 1 000 invånare över 65 år).
Enligt en undersökning om hur IKKU-kurserna genomförs och fungerar är de vanligaste sjukdomarna bland de personer som deltar i kurserna olika sjukdomar i rörelseorganen samt hjärtsjukdomar och
sjukdomar i cirkulationsorganen. Klienternas förmåga att söka sig till kurserna på eget initiativ förbättrades till exempel om klienterna själva var aktiva och om de hade en fungerande vårdrelation sedan tidigare. De upplevda fördelarna med kurserna bestod bland annat av ökad aktivitet och mer deltagande i hemmet och i miljöer utanför hemmet samt en mer positiv inställning till den nuvarande livssituationen och framtiden.
Rehabiliteringskurser för närståendevårdare stöttar deltagarnas psykiska välbefinnande
FPA ordnar rehabiliteringskurser för närståendevårdare. Rehabiliteringskurser ordnas som parkurser och rehabiliteringskurser där närståendevårdaren deltar ensam.
Deltagarna i rehabiliteringskurser för närståendevårdare är i allmänhet kvinnor och själva äldre. År 2021 var 89 procent av deltagarna (952 personer) över 65 år på de rehabiliteringskurser som riktade sig till dem som vårdar en vuxen närstående. Merparten (70 %) av kursdeltagarna över 65 år var kvinnor.
Nyttan med rehabiliteringskurser för närståendevårdare har granskats i flera undersökningar.
Vid en undersökning av nyttan av FPA-rehabiliteringen 2019 framgick det att rehabiliterings- och parkurserna förbättrade närståendevårdarnas livskvalitet och deras tillfredsställelse med sin egen hälsa. Dessutom hade också närståendevårdarnas depressionssymptom avtagit.
Enligt en undersökning om genomförandet av rehabiliteringskurserna upplevde närståendevårdarna att kurserna hade en viktig roll som avbrott i en tung vardag. Kurserna gav dem möjlighet till vila och avkoppling och hade förbättrat deras psykiska resurser. Kurserna har bland annat stärkt deltagarnas roll som närståendevårdare, gett dem mod att lösgöra sig från den vårdbehövande och sporrat närståendevårdarna att ta hand om sig själva.
De som deltog i kursen önskade att de hade fått rehabilitering redan tidigare.
I ett utvecklingsprojekt vid FPA ingick prov med ett webbaserat program (OMApolku) byggt på ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och riktat till närståendevårdare över 60 år. Efter att närståendevårdarna deltog i webbprogrammet hade deras depressionssymptom avtagit, deras livskvalitet hade förbättrats och deras psykologiska flexibilitet, det vill säga förmågan att hantera sina egna svåra tankar och känslor, hade ökat. Utöver webbprogrammet önskade närståendevårdarna att personliga möten i början av rehabiliteringen eller mellan programmets olika delar skulle ingå i rehabiliteringen. Distansrehabiliteringen har ingått i de rehabiliteringskurser för närståendevårdare där klienten deltar utan närstående sedan 2021.
För bedömning av närståendevårdarnas belastning och deras behov av stöd kan man använda COPE-indexet (ursprungligen Carers of Older People in Europe, COPE Index). Indexet består av 15 frågor som kartlägger närståendevårdarnas erfarenheter. Frågorna kan användas som stöd vid samtal som yrkesfolk för med närståendevårdare om vårdrelationen. Frågeformuläret kan också användas som screeningmetod för bedömning av närståendevårdarens belastning och behov av stöd. Frågeformuläret för COPE-indexet med anvisningar finns att ladda ner i databasen TOIMIA.
Rehabiliteringskurser för personer som haft stroke hjälper dem att anpassa sig till den livsförändring som sjukdomen orsakar
FPA ordnar fyra olika rehabiliteringskurser för vuxna som haft stroke. Kurserna är en rehabiliteringskurs för personer som haft stroke (AVH-kurs), en kommunikationskurs, en gångrehabiliteringskurs och en handrehabiliteringskurs.
År 2021 var 66 procent av deltagarna (351 personer) över 65 år på de rehabiliteringskurser för personer som haft stroke som ordnades inom ramen för rehabilitering enligt prövning. Drygt hälften (58 %) av dem var män.
En granskning av rehabiliteringskurserna gav vid handen att kurserna var till nytta för deltagarna när deltagarna hade fått tillräckligt med hälsovårdstjänster eller annan rehabilitering utan avbrott innan de deltog i de kurser som FPA ordnade. Sakkunniga bedömde att för en del av dem som deltog i FPA:s kurser hade det gått för lång tid efter insjuknandet innan de hänvisades till rehabilitering.
De som deltog i rehabiliteringen och deras närstående bedömde att kurserna hjälpte deltagarna att anpassa sig till den livsförändring som sjukdomen orsakade. Kurserna har gett stöd till exempel när det gäller att anpassa sig till sjukdomssymptom och funktionsnedsättningar. Man kunde bidra ytterligare till att överföra nyttan av rehabiliteringen till vardagen genom att satsa på slutfasen av kursen och ordna en uppföljningsperiod efter kursen.
Träning hemma stöder de äldres rörelseförmåga
Effekterna av motionsträning i hemmet och på dagcentral vid rehabilitering av minnessjuka granskades i en randomiserad jämförelsestudie. Hemrehabiliteringen bromsade upp försämringen av deltagarnas fysiska funktionsförmåga och förbättrade deltagarnas aktivitetsstyrning. Dessutom minskade fallolyckorna bland dem som deltog i hemrehabiliteringen och deras dödsrisk minskade. Inom grupprehabiliteringen observerades inga effekter på deltagarnas funktionsförmåga, men deltagarna råkade ut för färre fallolyckor. Inga förändringar iakttogs i närståendevårdarnas välbefinnande och livskvalitet.
Enligt makarna som var närståendevårdare inverkade motionsträningen positivt på deras minnessjuka makars rörelseförmåga, humör, aktivitet och minnesfunktioner. Deltagarnas engagemang i båda rehabiliteringsformerna var gott, men bättre i hemrehabiliteringen än i grupprehabilitering.
I forskningsprojektet KaukoIkä granskades effekterna av motionsträning i hemmet vid rehabilitering av personer med höftfrakturer och gerasteni (skörhetssyndrom).
En randomiserad jämförande studie visade att hos personer med höftfraktur minskade hemträningen förekomsten av gerasteni. Hos personer med gerasteni minskade hemträningen oron för fall och depressionssymptomen. Inga effekter av träningen kunde observeras på de andra uppmätta variablerna, såsom antalet fall, näringstillståndet och det sociala stödet eller på den belastning som de anhöriga upplever och deras behov av stöd.
Enligt en undersökning av genomförandet av hemträningen uppnådde personer med höftfraktur och gerasteni de mål som satts upp för rehabiliteringen bättre än genomsnittet. Personerna med höftfraktur upplevde att hemträningen hade förbättrat deras rörelseförmåga och att de behövde färre eller lättare hjälpmedel tack vare träningen. Det gjorde att de klarade sina dagliga aktiviteter bättre än förr, till exempel hushållsarbete.
Personerna som hade gerasteni upplevde att träningen hade förbättrat deras muskelstyrka och balans och gett dem större säkerhet i rörelserna. Dessutom använde de färre hjälpmedel, klarade sina dagliga aktiviteter bättre och hade fått bättre rörelseförmåga tack vare träningen.
Båda grupperna upplevde att fysioterapeutens besök hemma och träningens sociala karaktär också inverkade positivt på deras humör. Många av deltagarna önskade att den handledda träningen skulle få en fortsättning.
