Kontrollpunkter för sjukdagpenningsperioder: Rehabilitering och återgång till arbetet

Publicerad 1.3.2022Ändrad 6.3.2024

Utdragna sjukdagpenningsperioder bör förebyggas eftersom lång sjukfrånvaro förebådar sjuk- eller invalidpension. Med hjälp av rehabilitering i rätt tid kan man förhindra att arbetsoförmågan blir utdragen.

Det här forskningsprojektet genererar information om deltagandet i rehabilitering och om arbetsmarknadsvägarna bland personer som fått sjukdagpenning under varierande långa perioder. Det mångsidiga registermaterialet utnyttjas för att producera information om i vilken mån personer med varierande långa sjukdagpenningsperioder har deltagit i rehabilitering hos olika aktörer, vilka arbetsmarknads- och förmånsvägar de tagit efter dagpenningsperioderna och hur rehabiliteringen har relaterat till arbetsmarknadsställningen efter sjukdagpenningsperioden.

I det första delprojektet granskas hänvisningen till rehabilitering under sjukdagpenningsperioden och övergångar efter olika långa dagpenningsperioder under de senaste åren. I det andra delprojektet undersöks huruvida deltagandet i rehabilitering och övergångarna på arbetsmarknaden uppvisar skillnader före och efter de lagändringar rörande uppföljningen av sjukdagpenning som trädde i kraft 2012. Projektresultaten gynnar utvecklingen av sjukdagpennings- och rehabiliteringssystemet och uppföljningen av effekten av kontrollpunkterna för sjukdagpenning samt ökar förståelsen för processen vid arbetsoförmåga.

Forskare

Jenni Blomgren, ansvarig forskare
Riku Perhoniemi
Hanna Rinne
Mikko Laaksonen

Projektperiod

1.3.2022–30.9.2023. Projektet har avslutats.

Samarbetspartner

Resultat av projektet

Inom sjukdagpenningsystemet tillämpas lagbestämmelser om tidpunkter för kontroll av arbetsförmågan för att säkerställa uppföljning av rehabiliteringsbehovet och åtgärder som stödjer återgång till arbetet. Forskningen genererade ny information om deltagande i rehabilitering, återgång till arbetet och andra arbetsmarknadssituationer i fråga om personer som fått sjukdagpenning i 60, 90, 150 eller 230 dagar, samt information om hur 30–60–90-dagarsregeln som trädde i kraft 2012 och tillförde nya kontrollpunkter i sjukdagpenningssystemet har fungerat.

Också av dem som länge haft sjukdagpenning hade ganska få deltagit i rehabilitering som ersätts av FPA eller av arbetspensionsanstalterna. Andelen personer som deltagit i rehabilitering var klart högre när också rehabilitering som ordnats av den offentliga sektorn och fysioterapi räknades som rehabilitering. Ju fler dagar med sjukdagpenning, desto mer osannolik var en återgång till förvärvsarbete och desto mer sannolik en övergång till sjuk- eller invalidpension. För de flesta var arbetsmarknadsstigarna efter sjukdagpenningsperioderna fragmentariska. Efter lagändringarna 2012 ökade andelen personer som uppnått 30, 60 eller 90 sjukdagpenningsdagar och som deltog i rehabilitering, men detta påverkade inte återgången till förvärvsarbete.

För att stödja återstående arbetsförmåga och en återgång till förvärvsarbete måste man försöka förhindra att sjukdagpenningsperioderna drar ut på tiden. Detta uppnås bland annat genom effektiviserad hänvisning till rehabilitering eller andra tjänster, utveckling av tjänsterna för förbättrad arbetsförmåga hos personer med arbetslöshetsbakgrund, ökad koordinering mellan olika aktörer samt bättre datarörlighet och faktaunderlag.