Föräldrarnas värderingar påverkar i vilken ålder barnen börjar i småbarnspedagogiken
Att barnet är i rätt ålder är ofta motiveringen till att barnet börjar i småbarnspedagogiken. Åsikterna om vilken ålder som är rätt varierar dock enligt föräldrarnas utbildning och andra familjerelaterade faktorer. Valet av tidpunkt kan påverkas av såväl föräldrarnas attityder som de tillgängliga alternativen inom småbarnspedagogiken och föräldrarnas synpunkter på småbarnspedagogikens kvalitet.
Den finländska familjepolitiken har strävat efter en jämnare fördelning av barnomsorgen mellan föräldrarna och frihet att välja mellan hemvård och småbarnspedagogik. I familjeledighetsreformen 2022 utökades pappornas kvot i familjeledigheterna, men stödet för hemvård av barn lämnades orört i samband med reformen.
Stödet för hemvård av barn har varit mycket populärt bland familjerna, men har samtidigt kritiserats med avseende på kvinnors sysselsättning och barnens deltagande i småbarnspedagogiken. Långa perioder med stöd för hemvård av barn anses försämra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och försvåra återgången till arbete. Valet mellan stöd för hemvård av barn och småbarnspedagogik utom hemmet beror på många olika faktorer, såsom föräldrarnas arbetssituation och utbildning.
I maj–juni 2022 frågade vi i Familjeledighetsenkäten föräldrar till små barn (10–33 månader) i vilken ålder de tycker det är lämpligt att barnen börjar i småbarnspedagogiken. Fyra av tio mammor som besvarade enkäten vårdade som bäst barn hemma och frågan om när småbarnspedagogiken kan inledas var säkert aktuell i många familjer. Enkäten riktades till föräldrar som hade tagit ut familjeledigheter enligt det gamla systemet som gällde före augusti 2022.
De flesta föräldrarna ansåg att 1,5–2 år är en lämplig ålder för att börja i småbarnspedagogiken
De flesta föräldrar som besvarade enkäten ansåg att den lämpliga åldern för att börja i småbarnspedagogiken är 1,5–2 år. Av mammorna var 40 procent och av papporna 36 procent av denna åsikt. Lägre ålder, 1–1,5 år, ansågs lämplig av 29 procent av mammorna och 36 procent av papporna.
Föräldrarnas synpunkter på när det är lämpligt att barnet börjar i småbarnspedagogiken har förändrats under de senaste åren. I synnerhet mammorna är redo att sätta barnet i vård utom hemmet tidigare än förr. Även i enkäten från 2019 var 1,5–2 år den populäraste åldern för att börja i småbarnspedagogiken, men då ansåg endast 21 procent av mammorna och 31 procent av papporna att 1–1,5 år är en lämplig ålder för att börja i småbarnspedagogiken.
Det har alltså skett en förändring i åsikterna så att allt fler föräldrar anser att ett mindre barn är redo att börja i småbarnspedagogiken. År 2019 riktades enkäten dock till föräldrar till något yngre barn (3–20 månader) än enkäten våren 2022 (10–33 månader).
Endast ett fåtal föräldrar anser däremot att barn kan börja i småbarnspedagogiken innan de fyllt ett år. Tanken att barnet bör vara minst tre år när det börjar i småbarnspedagogiken är inte heller särskilt allmän.
Före familjeledighetsreformen deltog en del barn i småbarnspedagogiken också mellan föräldrarnas lediga perioder, om pappan flyttade fram sin egen kvotledighet till en senare tidpunkt. Enkätsvaren visar att nästan en femtedel (17 %) av barnen i familjer där pappan tagit ut faderskapsledighet efter föräldraledigheten deltog i småbarnspedagogiken mellan mammans och pappans ledigheter.
Högutbildade föräldrar är redo att sätta yngre barn i småbarnspedagogiken
Vi undersökte också om föräldrarnas utbildningsbakgrund har samband med vilken ålder de anser vara lämplig för att börja i småbarnspedagogiken. Papporna är redo att sätta barnet i småbarnspedagogiken tidigare än mammorna oberoende av utbildningsnivå.
Högutbildade föräldrar anser att barnet kan börja i småbarnspedagogiken i lägre ålder. Av alla mammor ansåg 72 procent och av de högutbildade mammorna 81 procent att ett barn under 2 år är redo för småbarnspedagogiken. Av alla pappor ansåg 78 procent och av de högutbildade papporna 84 procent att under 2 år är en lämplig ålder.
Lågutbildade mammor ansåg att en högre ålder är mer lämplig för inledandet av småbarnspedagogiken. Endast 63 procent av de lågutbildade mammorna ansåg att ett barn under 2 år är i lämplig ålder för att börja i småbarnspedagogiken. Även i tidigare undersökningar har skillnaderna i föräldrarnas åsikter enligt utbildningsbakgrund i fråga om lämplig ålder för att börja i småbarnspedagogiken varit likriktade.
Åsikterna om småbarnspedagogiken är tämligen positiva
Småbarnspedagogiken kan betraktas både som barnets subjektiva rätt och i perspektiv av föräldrarnas möjligheter att arbeta. Föräldrarnas beslut om huruvida barnet deltar i småbarnspedagogiken eller om den ena föräldern stannar hemma för att vårda barnet påverkas också av föräldrarnas attityder till småbarnspedagogiken överlag.
Vi kartlade föräldrarnas attityder till småbarnspedagogiken med hjälp av två påståenden:
- ”Det är bra att barn deltar i småbarnspedagogiken utom hemmet (t.ex. daghem, familjedagvård) redan innan de fyllt tre år.”
- ”Det är skadligt för ett under treårigt barns utveckling om barnet är i småbarnspedagogik utom hemmet (t.ex. daghem, familjedagvård).”
De föräldrar som besvarade enkäten förhöll sig tämligen positiva till småbarnspedagogiken. I synnerhet papporna ansåg att det är bra att barn deltar i småbarnspedagogiken innan de fyllt tre år. Av papporna var 73 procent och av mammorna 57 procent helt eller delvis av samma åsikt om att det är bra att barn deltar i småbarnspedagogiken redan innan de fyllt tre år. Dock var över en femtedel (21 %) av mammorna och fler än var tionde (13 %) av papporna delvis eller helt av annan åsikt.
Endast ett fåtal ansåg att det är direkt skadligt för under treåriga barns utveckling att delta i småbarnspedagogiken. Helt av samma åsikt med påståendet att småbarnspedagogiken är skadlig för barn under tre år var endast tre procent av både mammorna och papporna. Helt av annan åsikt var hälften av mammorna och 55 procent av papporna.
Även misstankar om eller erfarenheter av att småbarnspedagogiken håller en svag kvalitet eller är svårtillgänglig kan bidra till valet att vårda barnet hemma. Enligt enkätresultaten rapporterade dock endast ett fåtal mammor att de vårdade barnet hemma med stöd för hemvård av barn för att de inte var nöjda med kvaliteten på småbarnspedagogiken (12 %), inte velat att någon annan vårdar barnet (8 %) eller inte kunnat hitta en lämplig vårdplats (4 %).
Lokala ändringar i stödet för hemvård av barn kan påverka vårdbesluten
Som ett alternativ till småbarnspedagogiken erbjuder stödet för hemvård av barn föräldrarna möjlighet att vårda barnet hemma efter föräldraledigheten. Trots att nivån på stödet för hemvård av barn är låg har det länge varit en mycket populär förmån bland föräldrarna och cirka 90 procent av familjerna använder stödet åtminstone under en viss tid innan barnet börjar i småbarnspedagogiken.
Användningen av stödet för hemvård av barn är starkt koncentrerad till kvinnorna och systemet har därför skarpt kritiserats bl.a. för dess sysselsättningskonsekvenser. När det nya familjeledighetssystemet, som trädde i kraft i fjol, planerades togs beslutet att lämna stödet för hemvård av barn utanför reformarbetet dock redan i ett relativt tidigt skede.
Föräldrarnas attityder till småbarnspedagogiken för små barn har förändrats trots att inga större ändringar gjorts i stödet för hemvård av barn på riksomfattande nivå. Flera kommuner har däremot under de senaste åren gjort nedskärningar eller andra begränsningar i kommuntillägget till stödet för hemvård av barn. De här ändringarna kan ha haft stor betydelse för familjerna.
Småbarnspedagogiken kan ha blivit mer lockande när kommunerna har minskat kommuntilläggen till stödet för hemvård av barn samtidigt som avgifterna för småbarnspedagogiken har sänkts.
Familjernas vårdbeslut i förändring
Att finländska barn, i synnerhet över treåringar, deltar i småbarnspedagogiken i mindre utsträckning än barn i andra länder har länge varit ett orosmoment. Man har försökt höja deltagandet med hjälp av många politiska åtgärder: genom att sänka klientavgifterna inom småbarnspedagogiken, effektivisera servicerådgivningen inom småbarnspedagogiken och genomföra olika försöksprojekt (t.ex. försöket med tvåårig förskola).
Föräldrarna väljer lösningar för vården av sina barn och fattar beslutet om småbarnspedagogiken både utifrån de möjligheter som systemet erbjuder och den offentliga debatten.
Bland i synnerhet mammor till små barn har sysselsättningen förbättrats under de senaste åren, vilket kan ha ökat småbarnspedagogikens popularitet. På vårdbesluten inverkar säkert också föreställningar och uppfattningar om småbarnspedagogikens kvalitet, och dessa styrs i hög grad av den offentliga debatten. Även tillgången till småbarnspedagogik är en central faktor när föräldrarna funderar över alternativa vårdformer för sina barn.
Tidigare enkätresultat ger vid handen att föräldrarna förhåller sig överraskande positiva till föreslagna nedskärningar i stödet för hemvård av barn. Minskningen av långa perioder med stöd för hemvård av barn och ökningen av under treåringarnas deltagande i småbarnspedagogiken visar för sin del att familjerna redan förändrat sitt beteende när det gäller vården av barnen.
Så här gjordes undersökningen
Materialet i undersökningen Familjeledighetsenkät 2022 samlades in av FPA och Institutet för hälsa och välfärd i samarbete våren 2022. Enkäten besvarades av mammor (1 827 respondenter) och pappor (1 526 respondenter) som hade barn i åldern 1–2 år och som tagit ut moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet under minst en dag. Pappor som inte tagit ut ledigheter omfattades inte av enkäten. Respondenterna har tagit ut ledigheter enligt det gamla systemet för familjeledigheter. Enkäten finansierades av Arbetarskyddsfonden.
Författare
Anu Kinnunen
forskare, FPA
anu.kinnunen@kela.fi
Miia Saarikallio-Torp
specialforskare, FPA
miia.saarikallio-torp@kela.fi
Johanna Lammi-Taskula
forskningschef, Institutet för hälsa och välfärd
johanna.lammi-taskula@thl.fi
Anneli Miettinen
specialforskare, FPA
anneli.miettinen@kela.fi
Johanna Närvi
specialforskare, Institutet för hälsa och välfärd
johanna.narvi@thl.fi
Källor och mer information
Karila K, Kosonen T, Järvenkallas S (2017). Varhaiskasvatuksen kehittämisen tiekartta vuosille 2017–2030. Suuntaviivat varhaiskasvatukseen osallistumisasteen nostamiseen sekä päiväkotien henkilöstön osaamisen, henkilöstörakenteen ja koulutuksen kehittämiseen. Opetus- ja kulttuuriministeriön julkaisuja 2017: 30. Helsinki: Opetus- ja kulttuuriministeriö.
Kosonen T (2014) To work or not to work? The effect of childcare subsidies on the labour supply of parents. BE J Econ Anal Pol 14(3):817–848.
Kosonen T, Huttunen K (2018). Kotihoidon tuen vaikutus lapsiin. Palkansaajien tutkimuslaitos: Helsinki
Lainiala L (2014). Perhepolitiikka kriisin aikana. Perhebarometri 2014. Väestöntutkimuslaitoksen julkaisuja E 48/2014. Helsinki: Väestöliitto.
Miettinen A ja Saarikallio-Torp (2023). Äitien kotihoidon tukijaksot lyhentyneet – väestöryhmittäiset erot yhä suuria. Yhteiskuntapolitiikka 88:2, 168-175
Närvi J, Kinnunen A, Lammi-Taskula J, Miettinen A & Saarikallio-Torp M (2023). Äitien kotihoidon tuen käytössä näkyvät niin työtilanne kuin hoivaihanteet - Perhevapaakyselyn 2022 tuloksia. Tutkimuksesta tiiviisti 7/2023, Suomen sosiaalinen tila 1/2023. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Helsinki.
Räsänen T (2023) Empirical studies on family economics. Väitöskirja Jyväskylän yliopisto. Helsinki: Kela, Sosiaali- ja terveysturvan tutkimuksia 162/2023.
Räsänen T, Miettinen A ja Saarikallio-Torp M (2020). Äidin työmarkkina-asema vaikuttaa kotihoidon pituuteen. Talous ja Yhteiskunta 1/2020.
Saarikallio-Torp M, Miettinen A (2020) Vanhempien mielestä 1,5–2 vuotta on sopiva ikä lapselle aloittaa kodin ulkopuolisessa hoidossa. Kelan tutkimusblogi 9.9.2020.
Saarikallio-Torp, M., Miettinen, A., Valkama, V., Hyvärinen, S., & Heinonen, H.-M. (2023). Äitien ja isien näkemyksiä perhevapaiden uudistamisesta: Tuloksia Kelan Äitiyspakkaus- ja perhevapaakyselystä. Kela.
Saarikallio-Torp M, Miettinen A ja Heinonen H-M (2020). Kotihoidon tuen kannatus edelleen vahvaa – asenteet leikkaamista kohtaan kuitenkin lieventyneet. Kelan tutkimusblogi 19.2.2020.
