Varför finns det regionala skillnader i hur man deltar i FPA:s rehabilitering? – för att lösa detta krävs gemensamma åtgärder av FPA och välfärdsområdena

Hänvisningen till FPA:s rehabilitering kan ytligt sett beskrivas som en tydlig process. En djupare granskning avslöjar emellertid många olika faktorer som orsakar regionala variationer i huruvida människor faktiskt får FPA:s rehabilitering efter behov och i rätt tid.

Deltagandet i FPA:s rehabilitering uppvisar regionala skillnader. Deltagandet varierar mellan tjänsterna, till exempel så att den regionala variationen i deltagandet i FPA:s yrkesinriktade rehabilitering avviker från variationen i deltagandet i krävande medicinsk rehabilitering.

Många aspekter kan påverka hur man i olika regioner hänvisas till FPA:s rehabiliteringstjänster och om rehabiliteringen genomförs. Med tanke på finländarnas välbefinnande och funktions- och arbetsförmåga är det viktigt att onödiga regionala skillnader i tillgången till välfärdstjänster gallras bort.

I en färsk forskningsrapport presenterar vi resultaten av ett forskningsprojekt där vi utredde de faktorer som ligger bakom de regionala skillnaderna i olika faser av hänvisningen till FPA:s rehabilitering. I projektet granskade vi helheten ur rehabiliteringssystemets perspektiv.

I den här bloggen lyfter vi fram några centrala observationer från forskningsprojektet samt förslag till hur man kan åtgärda de regionala skillnaderna.

Ansökandet om rehabilitering tydligt, hänvisningen i helheten mer komplicerad

Att ansöka om rehabilitering är en process som i princip genomförs på samma sätt oberoende av region. Processen bestäms bland annat av att ansökan om rehabilitering vanligen förutsätter ett läkarutlåtande om rehabiliteringsbehov orsakat av en sjukdom eller skada och att deltagandet i rehabiliteringen förutsätter ett beslut om beviljad rehabilitering av FPA. Beslutet grundar sig på FPA:s gemensamma kriterier.

Ansökan om rehabilitering är ett led i den större helheten för hänvisning till rehabilitering. Denna kan betraktas via fem faser:

1. Rehabiliteringsbehovet identifieras
2. Rehabiliteringsbehovet bedöms och en rehabiliteringsplan utarbetas
3. Ansökan om rehabilitering lämnas in
4. Beslut om rehabilitering fattas
5. Rehabiliteringstjänsten anlitas

Processen ser tydlig ut. Ur rehabiliteringssystemets synvinkel finns det dock många aspekter som påverkar om personen hänvisas till rehabilitering och om rehabiliteringen genomförs.

Platsen där tjänsten tillhandahålls och avståndet till den, som bestäms i och med organiseringen av tjänsterna, har betydelse. Platsen där primärvårdstjänsterna tillhandahålls kan ha betydelse för hur lätt det är att ta sig till läkarmottagningen där behovet av rehabilitering kan identifieras eller bedömas. Platsen där rehabiliteringstjänsterna tillhandahålls kan i sin tur påverka hur lätt det är för personen att delta i den beviljade rehabiliteringen.

De resurser som finns att tillgå i servicesystemet och olika modeller för samarbete till exempel i bedömningen av rehabiliteringsbehovet kan också påverka hänvisningen till rehabilitering.

Den påverkas dessutom indirekt av att rehabiliteringssystemet är så komplext. Systemet finansieras, administreras och genomförs av många olika parter parallellt, bland annat den offentliga hälso- och sjukvården och FPA. Exempelvis kan arbetet för de yrkespersoner som hänvisar till rehabilitering försvåras i ett koncept där arbetsfördelningen och samarbetet mellan yrkespersonerna och organisationerna inte löper smidigt.

En djupare granskning av faserna i hänvisningen till rehabilitering avslöjar nya problematiska aspekter.

Åtminstone fyra aspekter som varierar regionalt påverkar hänvisningen

I vårt forskningsprojekt fann vi fyra aspekter som varierar regionalt och som påverkar hänvisningen till FPA:s rehabilitering i flera rehabiliteringstjänster. Dessa är:

• Yrkespersonernas kunskap om rehabiliteringstjänsterna, kriterierna för beviljande och hela rehabiliteringssystemet
• Verksamhetsmodellerna och verksamhetskulturerna för hänvisning till rehabilitering
• Organiseringen av tjänsterna i regionerna
• De tillgängliga resurserna (såsom antalet FPA:s tjänsteleverantörer i regionerna eller hälso- och sjukvårdens resurser för identifiering och bedömning av rehabiliteringsbehov)

I vissa regioner upplever man sig ha tillräcklig information om tjänsten. I andra är informationen tvärtom alldeles för bristfällig. Det finns regioner med etablerade modeller för till exempel samarbete inom hänvisningen till rehabilitering, och regioner som helt saknar sådana modeller.

Tjänsterna har också kunnat organiseras på olika sätt i olika regioner, vilket påverkar hänvisningen till dem. På vissa håll tillhandahåller till exempel hälso- och sjukvården själv den tjänst som behövs. På andra håll hänvisas personer som behöver samma tjänst till FPA:s rehabilitering. Även de tillgängliga resurserna varierar.

Det bör dock observeras att det regionala antalet deltagare i rehabiliteringen eller deras andel av befolkningen inte visar om klienten får tillräckligt stöd. Regionen kan också ha egna effektiva metoder för att tillgodose människors behov så att de inte behöver bli klienter i FPA:s rehabilitering.

Orsakerna till de regionala skillnaderna varierar i olika tjänster

De regionala skillnaderna kan också bero på tjänstespecifika faktorer. I vårt projekt ingick fyra av FPA:s rehabiliteringstjänster: talterapi, rehabiliteringspsykoterapi, sysselsättningsfrämjande yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringskurs för personer som haft stroke.

I talterapin förekommer det skillnader till exempel i hur smidigt man får tillgång till bedömning av rehabiliteringsbehovet via hälso- och sjukvården. Inom hälso- och sjukvården i olika regioner hänvisas också i varierande mån kunder till talterapi som ordnas av primärvården själv.

Även inom rehabiliteringspsykoterapin finns det variationer i hur smidigt man får tillgång till bedömning av rehabiliteringsbehovet via hälso- och sjukvården. Skillnader förekommer också i fråga om möjligheten att hitta en ansvarig aktör för klientens process och i stödet till klienten från hälso- och sjukvården för hänvisningen till rehabilitering och under rehabiliteringspsykoterapin.

I fråga om den sysselsättningsfrämjande yrkesinriktade rehabiliteringen finns det skillnader i hur väl rehabiliteringsbehovet överhuvudtaget identifieras. Skillnader förekommer också i bedömningen av arbetsförmågan och hur man hanterar klientens situation som helhet.

När det gäller rehabiliteringskursen för personer som haft stroke förekommer skillnader åtminstone i fråga om hur väl man tar ansvar för klientens process och uppföljningen av situationen.

Lösningsförslag för välfärdsområdena och FPA

Utifrån undersökningens resultat sammanställde vi sju lösningsförslag för FPA och välfärdsområdena som hjälper dem att tillsammans främja en jämlik regional tillgång till FPA:s rehabilitering:

1. FPA och välfärdsområdena skapar sig en tydligare uppfattning om i vilka situationer en person ska hänvisas till FPA:s rehabilitering och om vilken aktör som ansvarar för processen för hänvisning till rehabilitering.
2. FPA och välfärdsområdena bygger upp och upprätthåller tillsammans modeller för hänvisning till FPA:s rehabilitering.
3. FPA och välfärdsområdena säkerställer att det råder samförstånd om FPA:s rehabilitering och processerna för hänvisning till rehabilitering.
4. Välfärdsområdena gör rehabiliteringen synlig i strategin och servicehelheten inom det egna området.
5. Hälso- och sjukvården reagerar oberoende av situationen på konstaterade eller eventuella rehabiliteringsbehov hos kunderna.
6. FPA säkerställer att klienterna får behovsenlig rehabilitering genom att utveckla kriterierna för beviljandet och ta fram nya tjänster.
7. FPA säkerställer att det finns tillräcklig information om FPA:s rehabilitering och hänvisningen till den.

Så här gjordes undersökningen

Undersökningen genomfördes vid FPA 2020–2022.

Målet med denna multimetodstudie var att öka kunskapen om de regionala skillnaderna och deras orsaker i tillgången till FPA:s rehabilitering ur rehabiliteringssystemets perspektiv.

Forskningsfrågorna var:

• Vilka skillnader finns det mellan regionerna när det gäller hänvisning av personer till FPA:s rehabilitering?
• Vilka orsaker ligger bakom de regionala skillnaderna i hänvisningen till FPA:s rehabilitering?

Svaren på våra forskningsfrågor sökte vi ur registren samt yrkespersonernas och experternas erfarenheter och synpunkter. Vi samlade information av yrkespersoner som deltar i rehabiliteringen eller hänvisningen till den och av experter på regionalt ordnande och genomförande av rehabilitering (inklusive FPA:s egna experter).

Materialet var FPA:s register, öppna statistikkällor (bl.a. THL:s Sotkanet och Statistikcentralen), en riksomfattande enkät och regionala fokusgruppintervjuer. Vi analyserade materialet med både kvantitativa och kvalitativa metoder.

Till slut ordnade vi en workshop kring hänvisning till FPA:s rehabilitering där undersökningens resultat och deras betydelse diskuterades i förhållande till de nya välfärdsområdena.

Författare

Sari Miettinen
specialforskare, FPA
sari.miettinen@kela.fi
Twitter: @SariMiettinen

Mer information

Miettinen S, Pulkki J, Ukkola I, Paavonen AM, Rinne H, Heino P, Poikkeus L (2023) Alueellisen yhdenvertaisuuden tukeminen Kelan kuntoutukseen ohjautumisessa – tutkimuksesta ratkaisuehdotuksia. Kela.