Skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare i fråga om användningen av privata läkartjänster i stort sett oförändrad efter sänkningen av FPA-ersättningarna och social- och hälsovårdsreformen
Användningen av privata läkartjänster under perioden 2018–2023 var betydligt vanligare bland personer med större inkomster än bland personer med mindre inkomster. Skillnaderna mellan inkomstgrupperna förblev i stort sett oförändrade och varken sänkningen av FPA-ersättningarna eller social- och hälsovårdsreformen har haft någon avsevärd inverkan på situationen. Det är viktigt att man noggrant följer upp effekterna av försöket med FPA-ersättning för personer i pensionsåldern och den höjda ersättningen för gynekologtjänster.
Av den finländska vuxna befolkningen var andelen som anlitat en privatläkare 2018–2023 minst dubbelt större i den högsta inkomstkvintilen än i den lägsta inkomstkvintilen, visar en färsk undersökning. Att anlita privatläkare är konsekvent vanligare ju större inkomster man har.
– Skillnaderna i antalet privatläkarbesök har i stort sett varit oförändrade mellan inkomstgrupperna redan länge. En högre inkomstnivå gör det möjligt att använda privata hälso- och sjukvårdstjänster, medan de som har små inkomster är hänvisade till den offentliga hälso- och sjukvården eller företagshälsovården, om personen i fråga har en arbetsplats, konstaterar FPA:s specialforskare Heta Moustgaard.
Undersökningens resultat är i linje med tidigare utredningar om användningen av privata läkartjänster. Skillnaderna mellan inkomstgrupperna har varit betydande redan i årtionden.
Ändringarna i FPA-ersättningarna för 2024 och 2025 har inte kunnat granskas i den här undersökningen.
Skillnaderna i anlitande av allmänläkare störst bland män i pensionsåldern
År 2023 fick en fjärdedel av den finländska vuxna befolkningen FPA-ersättning för besök hos privatläkare. Under perioden 2018–2023 var det konsekvent vanligast att anlita privatläkare bland kvinnor och bland personer som fyllt 65 år. Av den vuxna befolkningen anlitade 7 procent en privat allmänläkare och 8 procent en privat ögonläkare år 2023. Av kvinnorna anlitade 11 procent gynekolog.
Skillnaderna mellan inkomstgrupperna då det gäller att anlita privatläkartjänster var särskilt stora bland personer i pensionsåldern, av vilka endast få omfattas av företagshälsovård. Bland män i pensionsåldern var andelen som anlitat en privat allmänläkare mer än tre gånger större i den högsta inkomstkvintilen än i den lägsta inkomstkvintilen år 2018. Skillnaderna mellan inkomstgrupperna ökade med en femtedel bland personer i pensionsåldern fram till år 2023.
– Bland personer i pensionsåldern ökade användningen av privata allmänläkartjänster i de högsta inkomstgrupperna, och därför ökade skillnaden jämfört med dem som har mindre inkomster, berättar Moustgaard.
I fråga om besök hos privata allmänläkare var skillnaderna mellan inkomstgrupperna mindre bland personer i arbetsför ålder än bland personer i pensionsåldern och skillnaderna minskade under granskningsperioden. Det här förklaras av att största delen av dem som är i arbetsför ålder har tillgång till företagshälsovård.
Skillnaderna mellan inkomstgrupperna särskilt stora i fråga om användningen av gynekologtjänster
Andelen som anlitat en privat gynekolog minskade såväl bland personer i arbetsför ålder som bland personer i pensionsåldern 2018–2023. Skillnaderna mellan inkomstgrupperna förblev dock på samma nivå: andelen som anlitat privata gynekologtjänster var tre gånger större i den högsta inkomstkvintilen än i den lägsta inkomstkvintilen.
– Bland personer i arbetsför ålder kan de stora skillnaderna mellan inkomstgrupperna delvis bero på att gynekologtjänster i allmänhet inte ingår i företagshälsovården. Det kan också vara svårt att få gynekologtjänster inom den offentliga sektorn, säger Moustgaard.
Social- och hälsovårdsreformen och sänkningen av FPA-ersättningarna ser inte ut att ha förändrat situationen – viktigt att noggrant följa upp de senaste reformerna
Varken social- och hälsovårdsreformen eller den nedskärning i FPA-ersättningarna som gjordes 2023 ser enligt undersökningen ut att avsevärt ha inverkat på användningen av privatläkartjänster i någon inkomstgrupp.
Inte heller under perioden januari–juni 2024 skedde det enligt en tidigare utredning efter en höjning i FPA-ersättningarna stora förändringar i skillnaderna mellan grupperna.
– Så länge som kunden själv betalar en stor del av kostnaderna för läkarbesöket påverkar inte ens procentuellt sett stora förändringar i FPA-ersättningarna skillnaderna mellan inkomstgrupperna, bedömer Moustgaard.
De ändringar i FPA-ersättningarna som träder i kraft 2025 kan dock påverka situationen. Bland annat höjs ersättningsnivån för gynekologbesök avsevärt och det planeras ett tvåårigt försök där personer som fyllt 65 år kan besöka en privat allmänläkare för 28 euro.
– Det är viktigt att följa upp hur skillnaderna mellan inkomstgrupperna utvecklas efter de ändringar i FPA-ersättningarna som görs i år. Det finns en risk för att höjningen av ersättningen för gynekologtjänster leder till högre priser och att de som har små inkomster inte heller i fortsättningen kommer att ha råd med de här tjänsterna. I det försök som gäller personer som fyllt 65 år har man beaktat den här risken genom att införa ett pristak, säger Moustgaard.
Närmare information
Heta Moustgaard
specialforskare, FPA
tfn 020 634 2087
heta.moustgaard@fpa.fi
Originalartikel: Moustgaard H, Blomgren J. Tuloryhmien väliset erot yksityislääkärillä käynneissä ovat pysyneet vakaina vuosina 2018–2023. Duodecim, publicerad på webben 11.4.2025.
Inkomstgrupperna bildades i undersökningen genom att dela den vuxna befolkningen varje år i fem lika stora delar baserat på skattepliktiga årsinkomster, där både förvärvs- och kapitalinkomster räknades samman.
De som tillhörde den lägsta inkomstkvintilen hade en årsinkomst på högst 11 828 euro år 2018 och 13 953 euro år 2023. De som tillhörde den högsta inkomstkvintilen hade en årsinkomst på minst 42 501 euro år 2018 och 48 852 euro år 2023.
Skillnaderna mellan inkomstgrupperna i fråga om andelen som anlitat en privatläkare beräknades med årlig statistisk standardisering med beaktande av ålder, utbildning, civilstånd, välfärdsområde, graden av stadsmässighet för boendekommunen samt sjukfrekvens mätt enligt antalet specialersättningsrättigheter till läkemedel.