Intervjuer med medlemmar i social- och hälsovårdsutskottet, del 9: riksdagsledamot Li Andersson

I Petteri Orpos regeringsprogram ingår reformer av den sociala tryggheten. Vi ber medlemmar i social- och hälsovårdsutskottet berätta om sina synpunkter – vilka ändringar behövs och vad vill man hålla fast vid? I den här delen svarar Vänsterförbundets riksdagsledamot Li Andersson på frågorna.

Vilken reform inom den sociala tryggheten anser du vara den viktigaste under den här valperioden?

Det viktigaste målet är enligt min mening att förenhetliga grundtryggheten. Tanken är att människor ska ansöka om stöd utifrån sin egen livssituation, men att det är FPA:s ansvar att veta vilken form av stöd de har rätt till. Syftet med reformerna är att minska byråkratin och trygga människors försörjning. När det gäller de skyddade beloppen har vi förespråkat en höjning av dem.

De reformer som vårt parti anser vara bra och nödvändiga är långt ifrån vad regeringen nu gör och genomför. Det viktigaste under denna valperiod skulle ha varit att inte sänka nivån på grundtryggheten i samband med att den förenhetligas.

Vad fungerar bäst i det nuvarande sociala trygghetssystemet? Vad borde man hålla fast vid?

FPA har lyckats rätt bra med att utveckla digitala tjänster och ansökningssystem för dem som klarar av att använda dem. Systemen fungerar bra om det sker en enskild förändring i en persons liv, till exempel att hen får ett barn eller blir sjuk. Problemen i vårt system uppstår i situationer där det behövs flera förmåner eller där det sker många förändringar i livet samtidigt.

Om du nu skulle ställa ett skriftligt spörsmål om den sociala tryggheten i Finland, vad skulle det handla om och varför?

Mitt skriftliga spörsmål skulle ha att göra med den ökande fattigdomen och det ökande behovet av utkomststöd till följd av nedskärningarna. Jag har själv trott att vi har en gemensam uppfattning om att de primära förmånerna bör stärkas så att människor inte blir tvungna att ty sig till utkomststöd. I detta avseende går vi i motsatt riktning under denna valperiod och utkomststödets roll kommer att öka.

Hur använder du information som tas fram av FPA i ditt arbete?

Jag utnyttjar rätt ofta information som tas fram av FPA i mitt arbete. Vi vill inte bara ha ett institutionellt perspektiv och i social- och hälsovårdsutskottet har vi därför strävat efter att bjuda in forskare från FPA för att berätta om den sociala tryggheten från deras perspektiv. Jag har använt mig av information och forskning från FPA:s faktaportal, till exempel om ungas användning av rehabiliteringsförmåner och om fattigdom bland barnfamiljer.

Även om det bedrivs mycket forskning i Finland, når den inte nödvändigtvis den breda allmänheten eller beslutsfattarna. Det är viktigt att alla finansiärer och forskare kommunicerar om och sprider sin forskning  så att den i större utsträckning kommer till nytta i samhället.