Adhd-diagnoser blir allt vanligare, men för att förstå fenomenet behövs djupare kunskap
Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (adhd) verkar bli allt vanligare när man ser på diagnoser, läkemedelsanvändning och rehabilitering. Det är dock inte helt klart om adhd-symtom i sig har blivit vanligare eller har man blivit bättre på att identifiera adhd. För att man ska kunna bedöma och utveckla former för att stödja personer med adhd behövs mera kunskap om ämnet.
Adhd, eller aktivitets- och uppmärksamhetsstörning, och speciellt det faktum att den har blivit så mycket vanligare har varit ett aktuellt tema i den offentliga debatten. Se artikeln Sekä diagnoosien määrä että ADHD-lääkkeiden käyttö on viimeisten 10 vuoden aikana lisääntynyt (på finska).
Det är dock svårt att få en heltäckande bild av hur frekventa adhd-symtom är på befolkningsnivå, hur de påverkar människors vardag och vilka stödformer det finns att tillgå, eftersom registeruppgifterna bara omfattar personer som har diagnostiserats med adhd.
Än så länge finns det till exempel inga uppföljningsdata om de stödtjänster som välfärdsområdena tillhandahåller för behandling av adhd.
Registeruppgifter visar hur vanligt det är att adhd diagnostiseras och hur allmänt den behandlas med läkemedel
Den bästa bilden av hur antalet adhd-diagnoser har utvecklats får man av Institutet för hälsa och välfärds (THL) vårdanmälningssystem (Hilmo). I Hilmo-registret samlas data från patientdatasystemen inom både primärvården och den specialiserade sjukvården. Av registret framgår antalet adhd-diagnoser som har ställts av läkare.
Utifrån uppgifterna i Hilmo-registret kan man följa diagnosernas förekomst och incidens. Förekomsten visar andelen personer med adhd-diagnos som besökt hälso- och sjukvården av befolkningen inom en given tidsperiod, till exempel ett kalenderår. Incidensen i sin tur betecknar nya adhd-diagnoser som dokumenterats för första gången inom en viss tidperiod.
Av FPA:s uppgifter framgår hur användningen av adhd-läkemedel och deltagandet i rehabilitering som ordnas av FPA har utvecklats.
FPA:s register över läkemedelsexpedieringar som ersätts från sjukförsäkringen, den så kallade Receptdatabasen, ger information om de adhd-läkemedel som har ordinerats av läkare, hämtats ut på apotek och ersatts från sjukförsäkringen.
Speciellt har användningen av adhd-läkemedel bland barn och unga ökat i Finland. År 2023 var användningen vanligast hos pojkar i åldern 10–12 år. Relativt sett har dock läkemedelsanvändningen under de senaste åren mest ökat hos unga kvinnor.
I Finland har adhd-diagnoserna och användningen av adhd-läkemedel varit klart vanligare bland pojkar än bland flickor. Skillnaderna har dock minskat, och till exempel hos unga vuxna är användningen av adhd-läkemedel nu vanligare bland kvinnor än bland män.
FPA erbjuder också rehabilitering som stöd vid adhd. Inom ramen för krävande medicinsk rehabilitering ordnas till exempel ergoterapi och anpassningsträning och inom ramen för rehabilitering enligt prövning LAKU-familjerehabilitering och Min egen väg-rehabilitering. För att få FPA-rehabilitering måste man ha en adhd-diagnos.
Rehabilitering som beviljas utifrån en adhd-diagnos har enligt FPA:s statistik ökat kraftigt under de senaste åren. Detta gäller speciellt rehabilitering enligt prövning där både LAKU-familjerehabilitering för barn i åldern 5–15 år och Min egen väg-rehabilitering för 16–18-åringar är relativt nya rehabiliteringsformer.
Det ökade antalet diagnoser av adhd och övriga utvecklingsneurologiska symtom syns också i användningen av FPA:s förmåner. Till exempel har antalet unga som får handikappbidrag på grund av adhd ökat.
Statistiken visar inte när adhd-symtomen har börjat, hur allmänna de är eller hur de inverkar på vardagen
Hur stor del av finländarna har adhd? När och hur börjar symtomen inverka störande på vardagen?
Utifrån registeruppgifter går det inte att fastställa när adhd-symtomen har börjat; hänvisning till vård och diagnostisk bedömning tar sin tid, så identifieringen av adhd-symtomen kan släpa efter. För att på befolkningsnivå kunna skapa en bättre bild av hur adhd identifieras krävs omfattande analyser som baserar sig på journalhandlingsuppgifter.
Det finns alltså inget entydigt svar på i vilken utsträckning det ökade antalet adhd-diagnoser förklaras exempelvis av att adhd-symtomen har blivit vanligare. Förändringar i behandlingspraxis utgör en viktig faktor.
Allt fler hänvisas eller söker sig till vård, och adhd identifieras bättre än förut. På senare tid har man också allt oftare begrundat i vilken utsträckning olika belastningsfaktorer i uppväxtmiljön som stör koncentrationen kan ligga bakom fenomenet.
Diagnoskriterierna har mildrats under de senaste åren. Å ena sidan talas det om att det är svårt att identifiera adhd hos flickor och unga kvinnor. Å andra sidan har man frågat sig om misstanke om adhd hos pojkar väcks för lätt.
Utvecklandet av stödformer vid adhd kräver allt gedignare kunskaper
Eftersom adhd är en mycket komplex utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning och de olägenheter som den orsakar varierar, är också stödbehoven individuella. För en del kan det räcka med lättare stödåtgärder i vardagen, medan andra behöver starkare stöd och läkemedelsbehandling. Med största sannolikhet är behovet av stöd dessutom olika i olika skeden av livet.
För ordnande av stöd ansvarar i första hand välfärdsområdena. FPA-rehabilitering och till exempel stöd från skolan kompletterar de tjänster som tillhandahålls av hälso- och sjukvården samt socialvården.
I och med det ökande antalet adhd-diagnoser står såväl hälso- och sjukvården som systemet för social trygghet inför den grundläggande frågan hur den här utvecklingen ska mötas.
Vi behöver en utförligare bild av behandlingspraxis vid adhd för att kunna utvärdera och utveckla stödet från alla olika aktörer. Det här skulle också göra det lättare att bedöma vilken roll läkemedel har i behandlingen av adhd och i vilken utsträckning det eventuellt räcker med olika stödåtgärder i vardagsmiljön.
Statistiken över den rehabilitering som FPA ordnar visar bland annat vilka former av terapi som getts. Utifrån statistiken kan man detaljerat undersöka vilka behandlingshelheter som har genomförts och också vilka rehabiliteringsformer som har använts parallellt.
Projektet Rehabilitering i vardagen för barn och unga med utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning pågår som bäst vid FPA. Målet med projektet är att i samarbete med välfärdsområdena och kommunerna utveckla smidiga tjänster för barn och unga med utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning.
Också THL utvecklar sina register tillsammans med välfärdsområdena, så att man i framtiden har tillgång till en bättre helhetsbild av till exempel den behandling och det stöd som välfärdsområdena tillhandahåller.
Miika Vuori, specialforskare vid FPA, har intervjuats för artikeln.
Läs mer:
Poikien ADHD-lääkkeiden käyttö Suomessa yleistyy edelleen – alueelliset erot käytössä ovat selkeitä (på finska)
