Intervjuer med medlemmar i social- och hälsovårdsutskottet, del 7: riksdagsledamot Hilkka Kemppi

I Petteri Orpos regeringsprogram ingår reformer av den sociala tryggheten. Vi har bett medlemmar i social- och hälsovårdsutskottet berätta om sina synpunkter – vilka ändringar behövs och vad vill man hålla fast vid? Den här gången är det Centerpartiets riksdagsledamot Hilkka Kemppi som svarar på våra frågor.

Vilken reform inom den sociala tryggheten anser du vara den viktigaste under den här valperioden?

Till de viktigaste reformerna under den här valperioden hör enligt mig de som först nu kommer in till riksdagen för behandling. Jag välkomnar särskilt systemet med ett allmänt stöd, och i synnerhet modellen med en enda ansökan är en mycket bra reform. Jag anser att varje politiker borde ha som mål att förenkla den nuvarande bidragsdjungeln. 

Jag ser det också som viktigt att den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen graderas, vilket har varit vårt partis långsiktiga mål. Genom graderingen kan vi minska långtidsarbetslösheten. I regeringens proposition är visserligen nivån på förmånen i början av granskningsperioden lägre än i den modell som jag förespråkat. Det är beklagligt att vuxenutbildningsstödet samtidigt slopas. Jag anser att det stödet borde ha bevarats.

Enligt mig reformerar vår nuvarande regering den sociala tryggheten i bakvänd ordning: först skär man ner och sedan förenklar man. Jag hade själv valt en annan väg.

Vad fungerar bäst i det nuvarande sociala trygghetssystemet? Vad borde man hålla fast vid? 

Som ordförande för Befolkningsförbundet har jag funderat mycket över barnfamiljernas situation och vilka faktorer som påverkar nativiteten och familjernas försörjning. Jag tycker att vi i Finland har ett ganska bra skyddsnät för familjer. När människors livssituation förändras, till exempel i samband med partiell arbetsförmåga, kan de fångas upp i samhällets skyddsnät. Det här skyddsnätet får under inga omständigheter monteras ned, inte ens i svåra tider. 

Jag anser att utvecklingen av den sociala tryggheten är en mycket viktig fråga, och att man bör ha samma inställning där som när man utvecklar social- och hälsovården. Riksdagsledamöterna behöver mer kunskap om den sociala tryggheten.

Om du i dag skulle ställa ett skriftligt spörsmål om den sociala tryggheten i Finland, vad skulle det handla om och varför?

Mitt skriftliga spörsmål skulle handla om hur man på ett tryggt sätt kunde få människor som är beroende av utkomststöd att få sin försörjning genom arbete. Jag tycker att detta är viktigt eftersom utkomststödet har en passiverande inverkan och nedskärningarna kommer att leda till att uppskattningsvis ytterligare 100 000 personer kommer att omfattas av utkomststödet. 

Jag tänker också på att ungas inkomster från sommarjobb påverkar beloppet av det utkomststöd som föräldrarna får. Barns arbete ska inte få inverka på utkomststödets belopp, eftersom det passiverar ytterligare. Det sänder ett budskap till nästa generation om att det inte lönar sig att arbeta.

Hur utnyttjar du information som tas fram av FPA i ditt arbete?

I social- och hälsovårdsutskottet har vi varje vecka utfrågningar av sakkunniga från FPA och i riksdagens fattigdomsgrupp behandlas regelbundet information som tagits fram av FPA. Dessutom har jag ställt direkta frågor till FPA:s sakkunniga och till generaldirektören. 

FPA har tack vare sin roll en god inblick i vad som kunde utvecklas och förbättras. Jag har nu tänkt kontakta FPA och diskutera utvecklingen av den sociala tryggheten för personer i atypiska anställningsförhållanden. Jag funderar till exempel på hur man kunde förbättra den sociala tryggheten för lättföretagare och frilansare.